Karin Boye säger det så vackert:
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
- "Ja visst gör det ont" ur diktsamlingn För trädets skull
[9.]
[8.]
So you just stand there."
Inner city presssure - Flight of the Conchords
[7.]
Prestiglöshet är strävan för en statuskåt loser.
Jordgubbsfält.
"Living is easy with eyes closed" sa Lennon.
Kanske om man sitter still.
[6.]
[5.]
[4.]
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
[Fan fan fan by Thåström]
[3.]
[2.]
Bittra minusgrader. Nu gör jag slut med vintern.
[1.]
Äkta känslor är det falskaste som finns. De vill aldrig ditt bästa.
No man is an island
“No man is an island entire of itself; every man
is a piece of the continent, a part of the main;
if a clod be washed away by the sea, Europe
is the less, as well as if a promontory were, as
well as any manner of thy friends or of thine
own were; any man's death diminishes me,
because I am involved in mankind.
And therefore never send to know for whom
the bell tolls; it tolls for thee.”
- John Donne
Varje människa är en ö, och varje liv ett liv i ensamhet.
Jag har lånat titeln av en artikel av J M Coetzee publicerad
och översatt av DN. Han skriver om "Robinson Crusoe" av
Daniel Defoe. Det är en lång text som jag inte riktigt har tid
eller ork att sätta mig in i just nu, kanske "en annan dag",
men titeln är bra och fin. Det är poesi.
Egentligen söker jag efter John Donnes dikt
"No man is an Island".
Det får mig att tänka på Will i boken
(och filmen med samma namn) "Om en pojke"
när Will påstår att han är party-party ön Ibiza.
Det jag försöker säga är väl att jag de senaste veckorna
känt mig lite strandsatt och bortglömd
i mitt snölandskap här ute i ödemarken.
Ring klocka ring.
Ja nu är det varken kobjällror, äggklockor eller bröloppsklockor jag hör.
I mitt huvud har en stor varnings klocka tagit plats. När den sätter fart får den hela huvudet att skallra.
Så oerhört obehagligt. Men jag får väl skylla mig själv. Små klockor är så lätta att ignorera, det krävs rejäla grejer för att få mig i gungning.
Men det hemska med kärlek är att man så gärna vill att den aldrig någonsin ska ta slut.
Det spelar ingen roll hur ont den gör. Man vill så gärna förstå och förlåta.
"Nu glömmer vi det och går vidare" är mantrat. Det magiska ordet tycks vara "glömma bort".
Men jag blir så trött av att se min världsbild gå upp i rök om och om igen, när han rycker mattan under fötterna på mig blir jag alltid liggandes på rygg med blicken fäst på något som kan vara en stjärna eller kanske ett flygplan.
Svårt att avgöra om det är jag eller världen som rör sig.
Det är inte schysst. Det är förjävligt.
Men jag sitter där med vingarna fastklibbade i flugpappersliknande känslosmet.
Jag kommer antagligen inte röra mig en meter, hur mycket han än trampar på mig,
förens han själv säger det som varningsklockan skvallrar om.
Jag tror nästan att jag äcklar mig själv.
Någon har skalat av mig.
Någon har skalat av mig.
Tagit mitt skal och kastat bort det.
Och nu bär jag insidan på utsidan.
Regn gör ont och solsken bränner.
Igår fick jag låna en skinande blank rustning som skydd, men tungmetallen gjorde mig sjuk.
Ingen vill sova ensam med ett lik i sängen.
Ingen vill sova ensam med ett lik i sängen. Möjligtvis en nekrofil. Men vem vill sova med en nekrofil.
Troligtvis nekrofilens make eller maka. Eller kvällens one night stand. Men annars vill ingen sova ensam med ett lik i sängen eller där det ligger en hund begraven eller med ugglor i mossan mellan benen.
Så varför är det tomt, tyst, öde och ensamt.
Ord
Det är äckliga ord som kryper upp ur halsen sätter sig på tungan.
Spottas ut och klamrar sig fast på tunn tunn hud.
Tränger sig in genom porer och ingen skrubb och ansiktsrengöring i världen kan ta bort dem.
[Vad de än lovar på TVn där rika vackra vackra människor ler och nästan förföriskt lovar att de bara är att ta en liten liten liten liten liten klick av denna ”über wonderfull product” så blir du lika rik och vacker du.]
Och orden är vassa hårda
De smakar illa.
Orden är smarta de har kompasser GPS:er kartor
och letar sig vidare under huden.
Orden fastnar i blodomloppet, de pumpas genom hjärtat ut till alla celler i din kropp där de får ny näring och fortsätter sin bana dag in och dag ut.
