Som en dagbok

Balkongdörren står öppen, himmlen ser ut att andlöst invänta regnmolnen och luften är kall men vind lös. I källaren hänger min tvätt och torkar i en av de celliknande rummen med brummande varmluftstork och stålvajrar i taket.

Kombinationen av Bitter sweet symphony (av the verve) i högtalarna och det halvdystra temat i "Lyckan hjul" av Kajsa Ingermasson, som jag läser just nu, gör att jag är helt uppfylld av höstkänsla.

Det finns nog en del jag borde hinna med idag, min lediga vilodag. Men om det händer något här så får det bli senare. NU doppar jag Ballerinakladdkaka i ett glas med kall rödmjölk som min färgblinde bror köpte när han var här sist. Jag dricker aldrig rödmjölk, men brorsan skämdes så när jag i kassan frågade varför han plockat ner rödmjölk i korgen att jag köpte den iallfall. Jag är ju inte den som tackar nej till onyttigheter när de erbjuds så att säga.

L säger att det inte är höst. Att det är underbar sommar. Men vad vet hon, hon bor i stockholm, där är livet annorlunda. Förresten är hösten ett under i sig, en färgexplosion innan allt blir vitt. Höst för mig är melankoli, spänning och ett löfte om förändring. Att avsluta något gammalt och börja något nytt. Höst är alltid en början på något nytt. Upp till bevis.