Som en dagbok

Jag är inne i ett kreativt zombieland. Hyreskontraktet på torpet är nu påskrivet och jag ska lägga ut en annons på vår lägenhet i kväll. Försöker leta efter information om hur man bär sig åt som "reservplatsare" för att få en chans att komma in. Det är knepigt.

Så istället har jag gått in på studera.nu för att, även om hösten och våren går i jobbetstecken, så tänker jag inte låta min hjärna vila. Något måste jag väl kunna få lära mig. Någon kurs kanske fortfarande behöver kunskpastörstande?

Så nu bläddrar jag igenom låånga listor av kurser med möjlighet till sena anmälningar. Kanske ska jag rädda de rädda barnen och lära mig massor om barnens lag och rätt i världen? Eller kanske bli bättre på engelska? Finska? Arabiska? Kanske ännu mer etik och livsfrågor?

Hur som helst i sådan fall blir det inget CSN. Det sparar jag till de feta utbildningarna.
Och under hösten ska jag ju även jobba i min trädgård.

Potatisland.
Jordgubbsland.
Ört- och kryddland.
(Ökenland?)

Förresten pappa ringde för att tala om värmen. Jag sa att pojkvänens karriär har tagit fart och undrade när jag ska få göra karriär inom något. "Men du behöver väl inte göra karriär" sa pappa, som om det är fult att avancera inom sitt arbete. "Jo annars kommer jag aldrig bli stolt över mig själv" svarade jag. Då bytte han samtalsämne. Han har skaffat sig en mobil. Som både är påslagen och med honom när han är ute, försäkrade han.

Där ser man. Undrens tid är inte förbi.