Som en dagbok

Jag gör inte mycket vettigt just nu. Ligger mest i soffan och återhämtar mig efter gårdagens arbetspass. Och jag är orolig. Orolig för att bli tvungen at behöva lämna bort hunden för att hitta en lägenhet i Stockholm. Samtidigt orolig för att behålla hunden och få ett helvete med att passa tider och oroa mig för att inte skrämma barn och hundar i området när min hund reagerar utåt när han märker hur stressad jag är. Ond cirkel.

Det är meningen att någon typ av nytt liv ska börja nu. Min kille har tagit examen och fått ett högbetaltjobb med karriärs möjligheter. Själv så kanske jag måste ägna det kommande året med att jobba inom vården, om jag inte kommer in på utbildningen jag sökt. Jag är inte omhändertagande, öm och mammig. Jag passar inte att ta hand om sjuka. Jag tycker bara synd om dem.