20 dagar kvar...

Jag har tillbringat dagen med att locka håret så där mysigt 50-tals chickt, surfat, trippat runt här hemma med gnistrande örhängen stora som femkronor, lyssnat på "1001 songs you must hear before you die" och ätit 2 chokladmuffins dekorerade med rosa galsyrhjärtan.

Någonstans mitt i det där rosafluffiga insåg jag att det bara är 20 dagar kvar till den hittills fetaste tentan i mitt liv någonsin, men paniken är inte speciellt stor. Änn.

Idag surfade jag in på Audrey Kitchings couture sida (bild nedanför) och jag bara älskar hennes hår.
En sekund eller så funderdae jag på att själv gå crazy på hårfärgshyllan men insåg att det kankse inte är lika coolt med en Lady Gaga-wannabe juriststudent.






Dagens förebild(er)

Jag är en sann TV serienörd. Och idag ramlade jag över denna bild med de tuffaste brudarna på TV-serie himmlen just nu. De har alla olika egenskaper och är var och en asballa på sitt sätt.


Från vänster: Emily Prentiss (Criminal Minds), Ziva David (NCIS), Penelope Garcia (Criminal Minds), Jennifer Jareau (Criminal Minds), Juliet O'Hara (Psych), and Abby Sciuto (NCIS)

Skaparen till bilden hittar du HÄR.

Jag vill vara:





Candy floss pink, sweet as sugar, with indecent sparkles and a hint of wicked fruitieness.


(Precis som mitt bubbelgums doftande shampoo.)




Och imorgon tänker jag ha en bra dag; no matter what.

Avsaknad av eftertanke

Nu sitter jag här trött och förkyld. Döpte precis om bloggen från "En helt normal elak männsika" till "Som en dagbok", för det beskriver mer min användning av bloggen; min egen lilla känslosoptipp.

Och vad är det nu jag måste dumpa?

Igår ringde jag en vännina jag inte talat med på 1 år, det vill säga sedan jag slutade läsa i Karlstad.
Jag ringde nog mest för att lätta mitt dåliga samvete, för att det snart är jul och för att om det skulle bli av så var det lika bra att göra det nu. Men nu eftråt känner jag mig lite dum. Eller det var mycket trevligt att tala med henne, hon är en fin människa men... Självklart fick jag frågan "vad gör du nu för tiden?".


Och jag kände mig så fånig. Jag hoppade av en utbildning med bara 1, 5 år kvar till examen för att  oväntat påbörja en utbildning för att bli officer för att hoppa av det för att råka komma in på juristprogrammet i stockholm. Det känns som om det saknas efter tanke till i stort sett alla större beslut jag tagit de senaste 3 åren, vart jag än kommer känner jag mig malplacerad.

Och nu sitter jag här och tänker att jag måste klara av 4,5 års stuider för att visa att jag faktiskt klarar av att avsluta något här i mitt liv.

RSS 2.0