Avsaknad av eftertanke
Nu sitter jag här trött och förkyld. Döpte precis om bloggen från "En helt normal elak männsika" till "Som en dagbok", för det beskriver mer min användning av bloggen; min egen lilla känslosoptipp.
Och vad är det nu jag måste dumpa?
Igår ringde jag en vännina jag inte talat med på 1 år, det vill säga sedan jag slutade läsa i Karlstad.
Jag ringde nog mest för att lätta mitt dåliga samvete, för att det snart är jul och för att om det skulle bli av så var det lika bra att göra det nu. Men nu eftråt känner jag mig lite dum. Eller det var mycket trevligt att tala med henne, hon är en fin människa men... Självklart fick jag frågan "vad gör du nu för tiden?".
Och jag kände mig så fånig. Jag hoppade av en utbildning med bara 1, 5 år kvar till examen för att oväntat påbörja en utbildning för att bli officer för att hoppa av det för att råka komma in på juristprogrammet i stockholm. Det känns som om det saknas efter tanke till i stort sett alla större beslut jag tagit de senaste 3 åren, vart jag än kommer känner jag mig malplacerad.
Och nu sitter jag här och tänker att jag måste klara av 4,5 års stuider för att visa att jag faktiskt klarar av att avsluta något här i mitt liv.
Och vad är det nu jag måste dumpa?
Igår ringde jag en vännina jag inte talat med på 1 år, det vill säga sedan jag slutade läsa i Karlstad.
Jag ringde nog mest för att lätta mitt dåliga samvete, för att det snart är jul och för att om det skulle bli av så var det lika bra att göra det nu. Men nu eftråt känner jag mig lite dum. Eller det var mycket trevligt att tala med henne, hon är en fin människa men... Självklart fick jag frågan "vad gör du nu för tiden?".
Och jag kände mig så fånig. Jag hoppade av en utbildning med bara 1, 5 år kvar till examen för att oväntat påbörja en utbildning för att bli officer för att hoppa av det för att råka komma in på juristprogrammet i stockholm. Det känns som om det saknas efter tanke till i stort sett alla större beslut jag tagit de senaste 3 åren, vart jag än kommer känner jag mig malplacerad.
Och nu sitter jag här och tänker att jag måste klara av 4,5 års stuider för att visa att jag faktiskt klarar av att avsluta något här i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
