Begraver yxan.

Nu har jag grävt en grop och stoppat ner den gammal rostiga stridsyxan i jorden, täckt över den med lera, småsten, halm och kogödsel. Jag har dansat lite försiktigt på jordhögen och sedan sått gräs och en (liten liiiiiiten) vårlök ovanpå.

Med andra ord jag har behandlat Mammas Nya (sedan 16 år) Kille som en alldeles vanlig människa och dessutom creddat denna männsika för att han älskar min mor. Det är jävligt storsint av mig, bara så att ni vet. Han blev något paff när jag helt sonika bytte ton mot honom och låtsades att 16 år av ilande hat från mitt håll nu är ett minne blott. För det är det också. Så var det med den saken.

Kommentarer
Postat av: Rastlösa fingrar

Åh typiskt. Var är "gilla"knappen när man behöver den?

2011-01-04 @ 21:45:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0