Jag är inte gjord för dessa dar
Jag tror våren är på väg. Snön smälter och fram kommer de bruna små högarna på gräsmattan. Vår ensliga, men dock mycket trafikerade, väg är snorhal och livsfarlig. Och de flesta bilföraran är rattfyllerister. Eller det är iallafall vad jag skyller på när jag INTE går ut och går.
När jag inte rör på mig. När jag sitter alldeles stilla och tittar i mina böcker med ångest inför tentorna som denna vecka ploppar upp som äckligt uppsvälda saftigtröda finnar. Så jag sitter här hemma och jobbar på en kommande fettma, för att sedan åka till skolan, för att skriva tenta såklart, och efteråt höra mina klasskamrater tävla om vem som väger närmast 40 kilo/springer snabbast/bär tyngst/tränar mest osv.
Vet inte men det känns som om det är läge för en förändring. Åtminstone en liten än. För jag har aldrig kännt mig så som jag gjorde när jag skrev tentan igår. Jag visste och kände att jag kunde alla svaren, att det var en lätt match. Att det bara skulle vara att kasta fram lite pargarfer, praxis för att sedan resonera mig till högsta vinst.
Men inget hände. Jag satt där i tentasalen bland 260 flitigt skirvande studenter och tänkte: "Jag vet ju det här. Varför skriver jag inget?". Krafsade till slut ner några oläsbara kråkor och såg klockan ticka iväg tre timmar på mindre än en kvart. I den takten jag dansade den tentan skulle jag behövt ett dygn för att ens se horisonten.
När jag inte rör på mig. När jag sitter alldeles stilla och tittar i mina böcker med ångest inför tentorna som denna vecka ploppar upp som äckligt uppsvälda saftigtröda finnar. Så jag sitter här hemma och jobbar på en kommande fettma, för att sedan åka till skolan, för att skriva tenta såklart, och efteråt höra mina klasskamrater tävla om vem som väger närmast 40 kilo/springer snabbast/bär tyngst/tränar mest osv.
Vet inte men det känns som om det är läge för en förändring. Åtminstone en liten än. För jag har aldrig kännt mig så som jag gjorde när jag skrev tentan igår. Jag visste och kände att jag kunde alla svaren, att det var en lätt match. Att det bara skulle vara att kasta fram lite pargarfer, praxis för att sedan resonera mig till högsta vinst.
Men inget hände. Jag satt där i tentasalen bland 260 flitigt skirvande studenter och tänkte: "Jag vet ju det här. Varför skriver jag inget?". Krafsade till slut ner några oläsbara kråkor och såg klockan ticka iväg tre timmar på mindre än en kvart. I den takten jag dansade den tentan skulle jag behövt ett dygn för att ens se horisonten.
Kommentarer
Trackback
