Och inget är så enkelt.
När allt känns som bäst, blir en trist grå verklighet som ett slag i magen.
För några dagar sedan kändes det som att hela världen var vår och nu
är inte allt så jävla självklart längre.
Det är inte det att allt plötsligt svartnade för honom, det är inte slagen,
inte orden. För det spelar ingen roll. Jag vet att jag kan slå hårdare,
skrika högre och vara hur känslokall som helst. Så jag är inget offer.
Han kom ju tillbaka och hämtade mig. Jag kunde valt att inte följa med.
Sett promenaden hem igen, på några mil, som ett bra träningspass,
packat min väska och dragit innan han kommit hem från jobbet.
Men kärlek funkar inte så. Och inget är så enkelt.
För några dagar sedan kändes det som att hela världen var vår och nu
är inte allt så jävla självklart längre.
Det är inte det att allt plötsligt svartnade för honom, det är inte slagen,
inte orden. För det spelar ingen roll. Jag vet att jag kan slå hårdare,
skrika högre och vara hur känslokall som helst. Så jag är inget offer.
Han kom ju tillbaka och hämtade mig. Jag kunde valt att inte följa med.
Sett promenaden hem igen, på några mil, som ett bra träningspass,
packat min väska och dragit innan han kommit hem från jobbet.
Men kärlek funkar inte så. Och inget är så enkelt.
Vissa saker suger helt enkelt.
Ja det är kanske så.
När jag var liten sa ofta lärare och föräldrar till mig: ibland måste man göra saker man inte vill göra, det kommer du förstå när du blir vuxen.
Jag har fortfarande inte förstått.
What was is no more.
Det är konstigt hur många minuter jag levt, svåra beslut jag fattat, skämt jag skrattat åt och tårar jag gråtit, som inte finns mer.
Som tussiga moln på himlen som bara blåser förbi och löses upp.
Att du aldrig mer blir den du var just då.
Fattar kidsen det? Eller det är klart de gör, det var bara jag som liksom tävlade mig igenom barndomen. Stressade så för att hinna bli vuxen innan jag dog.
Prioriterade att vara duktig framför att leva.
Nu står jag här. Eller sitter för att vara precis.
Självförtroende for fuck sake.
Nej nu skiter jag i det här. Jag vill för fasen tro på mig jsälv.
Jag vill tro att jag är någon, är värd något och kan massor.
Usch för att inte älska sig själv och låta andra trampa på än.
No more I say. Och Yes we can är det som gäller.
Som en känd svensk boxare sa "Man måste våga tro att man är bäst för att bli bäst".
Jag älskar att gymma så jag ska dra igång det på riktigt igen nu.ntag något.
Och jag tycker det är absolut underbart att diskutera och argumentera så varför läser jag inte på som en galning och lägger mig i klassrumsdebatterna?
Visst fan ska jag det. "Åh, kom igen! Vad skulle vi annars göra?"
Jag vill tro att jag är någon, är värd något och kan massor.
Usch för att inte älska sig själv och låta andra trampa på än.
No more I say. Och Yes we can är det som gäller.
Som en känd svensk boxare sa "Man måste våga tro att man är bäst för att bli bäst".
Jag älskar att gymma så jag ska dra igång det på riktigt igen nu.ntag något.
Och jag tycker det är absolut underbart att diskutera och argumentera så varför läser jag inte på som en galning och lägger mig i klassrumsdebatterna?
Visst fan ska jag det. "Åh, kom igen! Vad skulle vi annars göra?"
Parmiddagar.
Ja det är ännu en ny grej i mitt liv. Det här med att börja umgås med par. Där fokus ligger på att det är två männsikor som genomgått en metamorfos och blivit ett och nu vill lära känna andra "par".
Det är en fin tanke. Så varför känner jag mig så oerhört obekväm i sammanhanget.
Min killes gamla skolkompis har skaffat tjej och det är nu andra gången som vi träffar dem. Varje gång är det middag i fokus och par-delen verkar viktig för ingen annan bjuds in. Denna gång skulle vi träffas hemma hos dem, men ingen svarade när vi ringde på deras dörr. Trettiominuter senare ringde de och sa att de försovit sig.
Det är klart att de tog sig en snabbis och somnade strax innan vi kom. Kanske är det så att det är mer legalt att visa sin partner fysisk närhet när man umgås med ett annat par, det är ju ingen "stackars" singel som hamnar i klämm. Och visst borde ett annat par förstå behovet av en snabbis innan maten...
Men vad ska man göra om man inte känner sig speciellt pussig och man sitter brevid sin genomförkylda pojkvän med ett grovhånglande nyförälskat par framför sig.
Är det okej att skruva på sig generat och titta åt ett annat håll?
Är det meningen att man ska bli inspirerad och attackera sin egen snorande kille med blöta pussar?
Ska man känna sig tråkig som liksom inte alls känner för att spontan hångla mitt i en middag?
Ska man applådera och busvissla åt det andra paret?
Ett tag undrade jag om folk som såg oss fyra utifrån trodde att jag och min kille hade blivit ihoppusslade av det andra paret i en misslyckad "blinddejt" och att det var därför som vi inte höll varandra i handen och hånglade maten kall.
Jisses jag har ingen aning. Men jag stod ialla fall inte ut. Började liksom ofrivilligt känna mig gravgammal (trotts att jag var ett par år yngre än resten av sällskapet) och att jag liksom var en torr gammal nucka som satt och mögglade i min stol med spindelnät mellan benen...
Det är en fin tanke. Så varför känner jag mig så oerhört obekväm i sammanhanget.
Min killes gamla skolkompis har skaffat tjej och det är nu andra gången som vi träffar dem. Varje gång är det middag i fokus och par-delen verkar viktig för ingen annan bjuds in. Denna gång skulle vi träffas hemma hos dem, men ingen svarade när vi ringde på deras dörr. Trettiominuter senare ringde de och sa att de försovit sig.
Det är klart att de tog sig en snabbis och somnade strax innan vi kom. Kanske är det så att det är mer legalt att visa sin partner fysisk närhet när man umgås med ett annat par, det är ju ingen "stackars" singel som hamnar i klämm. Och visst borde ett annat par förstå behovet av en snabbis innan maten...
Men vad ska man göra om man inte känner sig speciellt pussig och man sitter brevid sin genomförkylda pojkvän med ett grovhånglande nyförälskat par framför sig.
Är det okej att skruva på sig generat och titta åt ett annat håll?
Är det meningen att man ska bli inspirerad och attackera sin egen snorande kille med blöta pussar?
Ska man känna sig tråkig som liksom inte alls känner för att spontan hångla mitt i en middag?
Ska man applådera och busvissla åt det andra paret?
Ett tag undrade jag om folk som såg oss fyra utifrån trodde att jag och min kille hade blivit ihoppusslade av det andra paret i en misslyckad "blinddejt" och att det var därför som vi inte höll varandra i handen och hånglade maten kall.
Jisses jag har ingen aning. Men jag stod ialla fall inte ut. Började liksom ofrivilligt känna mig gravgammal (trotts att jag var ett par år yngre än resten av sällskapet) och att jag liksom var en torr gammal nucka som satt och mögglade i min stol med spindelnät mellan benen...
Deal med Ödet.
OM jag kommer in på programmet jag sökt till
så ska jag arbeta aktivt för att hjälpa människor
i utsatta lägen med min position och utbildning.
Jag ska söka praktik på Amnesty,
Humans Right, Green Peace eller
några liknande organisationer.
Nu väntar jag på beskedet.
så ska jag arbeta aktivt för att hjälpa människor
i utsatta lägen med min position och utbildning.
Jag ska söka praktik på Amnesty,
Humans Right, Green Peace eller
några liknande organisationer.
Nu väntar jag på beskedet.
Om kvinna är allt jag är.
Ibland när Du ser en människa så ser Du inte människan.
Du är fullt upptagen med skalet. Skalet av en genre, klass,
kön, handikapp, religion, nationallitet och ålder m.m.
Jag valde att avsluta min officersutbildning när det blev tydligt för mig
att jag alltid, oavsett hur de hyllade min prestation,
alltid först och främst var en kvinna i mina befäls ögon.
Och självklart betygsattes därefter.
Hur kunde mitt befäl säga att jag var bättre i strid och som gruppchef
än många av mina andra kurskamrater,
men ge mig de lägsta betyg man kunde ge någon utan att underkänna.
Högre betyg gick till killar, som varit sjuka och skadade under större delen av tiden, ibland hade skitit i ordrar och mejat automateld för fullt och hejdundrandes rövslickare.
Om kvinna är allt jag är vem är jag då.
Du är fullt upptagen med skalet. Skalet av en genre, klass,
kön, handikapp, religion, nationallitet och ålder m.m.
Jag valde att avsluta min officersutbildning när det blev tydligt för mig
att jag alltid, oavsett hur de hyllade min prestation,
alltid först och främst var en kvinna i mina befäls ögon.
Och självklart betygsattes därefter.
Hur kunde mitt befäl säga att jag var bättre i strid och som gruppchef
än många av mina andra kurskamrater,
men ge mig de lägsta betyg man kunde ge någon utan att underkänna.
Högre betyg gick till killar, som varit sjuka och skadade under större delen av tiden, ibland hade skitit i ordrar och mejat automateld för fullt och hejdundrandes rövslickare.
Om kvinna är allt jag är vem är jag då.
Att göra.
Idag ska jag köpa tvättmedel. Upphetsande jag vet.
Det har legat högst upp på min "To Do"-lista sedan 12 imorse.
Men det har inte blivit av. Men men Pekås har REA så det är ju bäst jag passar på.
Förövrigt har jag lagt in lägenheten på blocket och en intresserad köpare har redan hört av sig.
And off I go.
Det har legat högst upp på min "To Do"-lista sedan 12 imorse.
Men det har inte blivit av. Men men Pekås har REA så det är ju bäst jag passar på.
Förövrigt har jag lagt in lägenheten på blocket och en intresserad köpare har redan hört av sig.
And off I go.
