Som en dagbok

OM jag kommer in på programmet jag sökt till
så ska jag arbeta aktivt för att hjälpa människor
i utsatta lägen med min position och utbildning.

Jag ska söka praktik på Amnesty,
Humans Right, Green Peace eller
några liknande organisationer.

Nu väntar jag på beskedet.

Ibland när Du ser en människa så ser Du inte människan.
Du är fullt upptagen med skalet. Skalet av en genre, klass,
kön, handikapp, religion, nationallitet och ålder m.m.

Jag valde att avsluta min officersutbildning när det blev tydligt för mig
att jag alltid, oavsett hur de hyllade min prestation,
alltid först och främst var en kvinna i mina befäls ögon.
Och självklart betygsattes därefter.

Hur kunde mitt befäl säga att jag var bättre i strid och som gruppchef
än många av mina andra kurskamrater,
men ge mig de lägsta betyg man kunde ge någon utan att underkänna.

Högre betyg gick till killar, som varit sjuka och skadade under större delen av tiden, ibland hade skitit i ordrar och mejat automateld för fullt och hejdundrandes rövslickare.

Om kvinna är allt jag är vem är jag då.

Idag ska jag köpa tvättmedel. Upphetsande jag vet.
Det har legat högst upp på min "To Do"-lista sedan 12 imorse.
Men det har inte blivit av. Men men Pekås har REA så det är ju bäst jag passar på.

Förövrigt har jag lagt in lägenheten på blocket och en intresserad köpare har redan hört av sig.


And off I go.

Jag är inne i ett kreativt zombieland. Hyreskontraktet på torpet är nu påskrivet och jag ska lägga ut en annons på vår lägenhet i kväll. Försöker leta efter information om hur man bär sig åt som "reservplatsare" för att få en chans att komma in. Det är knepigt.

Så istället har jag gått in på studera.nu för att, även om hösten och våren går i jobbetstecken, så tänker jag inte låta min hjärna vila. Något måste jag väl kunna få lära mig. Någon kurs kanske fortfarande behöver kunskpastörstande?

Så nu bläddrar jag igenom låånga listor av kurser med möjlighet till sena anmälningar. Kanske ska jag rädda de rädda barnen och lära mig massor om barnens lag och rätt i världen? Eller kanske bli bättre på engelska? Finska? Arabiska? Kanske ännu mer etik och livsfrågor?

Hur som helst i sådan fall blir det inget CSN. Det sparar jag till de feta utbildningarna.
Och under hösten ska jag ju även jobba i min trädgård.

Potatisland.
Jordgubbsland.
Ört- och kryddland.
(Ökenland?)

Förresten pappa ringde för att tala om värmen. Jag sa att pojkvänens karriär har tagit fart och undrade när jag ska få göra karriär inom något. "Men du behöver väl inte göra karriär" sa pappa, som om det är fult att avancera inom sitt arbete. "Jo annars kommer jag aldrig bli stolt över mig själv" svarade jag. Då bytte han samtalsämne. Han har skaffat sig en mobil. Som både är påslagen och med honom när han är ute, försäkrade han.

Där ser man. Undrens tid är inte förbi.

Berättade för min farmor att min pojkvän lämnade Stockholm för en 24 h-blixtvisit hos mig ute i den värmländska urskogen under lördagen. "Nämen vad trevligt, gjorde ni några barn?" frågade hon då.

Innan dess hade farfar förklarat i luren att det inte är någon fara om jag inte kommer in på den utbildning jag sökt,
"Du är ju bara 19, eller 20. Du har ju hela livet framför dig" sa han med all sin ålderdomliga vishet.

Hmm... Jag är 22 och jag hoppades inte att det blir några barn av min och min pojväns sänglekar under lördagen, men är det konstigt att man får åldersnojja?

Jag har reservplats 23. Jag har aldrig varit en reserv förut. Kanske en bänkvärmare i sportsammanhang under grundskolan, men aldrig mer än så. Jag är liksom född till vinnare enligt mig själv.
Eller så är det bara så att jag brukar tävla i ligor där jag är 100 procent säker på att jag kan utklassa alla andra.

Så nu står jag här. Reserv. Ingen anning vad som kommer hända till hösten, på väg att lämna Värmländksa skogar för Stockholms åkermark. Ska bo i torp ute på landet. Har en man mitt uppe i karriären och en hund som inte låtsades om mig i lördags.

Okej, "landet tycka synd om sig själv, nej usch, där vill jag inte vara" som Robert Broberg sjunger.
Och nej, jag tycker inte synd om mig själv.. Är bara en blandning av nervös och förväntansfullt orolig.

Jag lyder en god väns råd och försöker fylla kvällen med kärleksfulla tankar istället.
Eller åtminstone mindre ilska och hat.

Tack.



Klyschig bild :D

Det var ett tag sen men nu är känslan här igen: Jag är på krigsstigen.

Jag vill bitas, slåss och säga elak saker. Jag vill krossa alla som inte har något med mitt liv att göra.
Är så jävla trött på nollor. Och är antagligen rädd för att bli en själv.

Fan, jävla skit fan i helvetet!

En parrelation är en konstig ekvation. Det är liksom 1 + 1 som blir 3.
Det är ett du och ett jag som blir vi. Två olika människor som alltid kommer vara två olika människor och så inräknat deras liv tillsammans, vi:et som även inkluderar vårt/vårat/våran (ja allt man delar). Men jag kan aldrig bli du och du kan aldrig bli jag. Kärleken är vi.

Näpp inga bullar i ugnen, men var precis på väg att skriva ett irriterat inlägg om att behöva vänta på studera.nu's besked om antagningar. Men nu när jag loggade in så stod det "Urval förbereds/körs". Oj oj nervös klump i magen. Snart kommer jag alltså få besked. Hjälp! Och plötsligt ser jag mitt liv, och löjligt nog min möjliga framtid, flimmra förbi i bilder. Glöm inte att andas.

Balkongdörren står öppen, himmlen ser ut att andlöst invänta regnmolnen och luften är kall men vind lös. I källaren hänger min tvätt och torkar i en av de celliknande rummen med brummande varmluftstork och stålvajrar i taket.

Kombinationen av Bitter sweet symphony (av the verve) i högtalarna och det halvdystra temat i "Lyckan hjul" av Kajsa Ingermasson, som jag läser just nu, gör att jag är helt uppfylld av höstkänsla.

Det finns nog en del jag borde hinna med idag, min lediga vilodag. Men om det händer något här så får det bli senare. NU doppar jag Ballerinakladdkaka i ett glas med kall rödmjölk som min färgblinde bror köpte när han var här sist. Jag dricker aldrig rödmjölk, men brorsan skämdes så när jag i kassan frågade varför han plockat ner rödmjölk i korgen att jag köpte den iallfall. Jag är ju inte den som tackar nej till onyttigheter när de erbjuds så att säga.

L säger att det inte är höst. Att det är underbar sommar. Men vad vet hon, hon bor i stockholm, där är livet annorlunda. Förresten är hösten ett under i sig, en färgexplosion innan allt blir vitt. Höst för mig är melankoli, spänning och ett löfte om förändring. Att avsluta något gammalt och börja något nytt. Höst är alltid en början på något nytt. Upp till bevis.

När jag skulle ta bussen in till stan för att klippa mig frågade chauffören om jag var över 19 år.
Smickrande. OM vi har änglar och djävlar på våra axlar så råkade iallafall mina två i bråk då.
Att vara under 19 innebär skolungdomsbiljett, och det i sin tur sparar mig 100 kr.
100 kr är mycket för en svältande plånbok.

Slagsmålet mellan glorian och treudden fick mig att stamma fram en halvsanning.,
- Öööh, jag är över tjugo.... jag är...eeeh.. tju..hmm..ett.
Förnekelse. Jag är 22 och ett halvt. Nu frågar jag mig själv, varför denna fega halvsanning?

Finns absolut inga som helst pengar att spara på att var 21 istället för 22 på dagens värmlandsbussar.
Fast 21 låter ju lite mer naughty än 22.

Anyway. Hos frisören förvandlades jag från en "wannabe-19-år"-22 åring till att se ut som en tant med grånande hår. En kopia av min mamma. I alla fall enligt min kära sambo.




Bilden är kapad från en cool sida där folk kan sicka in sitt klotter: http://www.doodlerblog.com

Jag skulle vilja skapa en grupp på facebook som heter "Om du ser att jag har gått med den här klubben så bli inte förvånad om du inte kan hitta mig om en vecka, jag rensar nämligen bland mina vänner. Vill bli av med allt som ligger och skräpar". Eller det skulle vara andemeningen av gruppen, namnet skulle nog vara kortarre och klatschigare. Och sen skulle min 58 vänner på facebook minska till ca 10 utvalda och då skulle jag kunna skriva precis vad jag ville där typ "Hur ska jag bära mig åt för att få ligga med Megan Fox" och ...Hmmmmm och andra saker som antagligen skulle vara rena personpåhopp.

Hur ska man kunna leva ett hälsosammare liv om man är en junkie på allt vad socker, fett och kolhydrater heter.
Det stör mig så otroligt mycket att den där "Lilla rösten" som L kallar det, ska locka så förbannat och påstå att min dag är förstörd om jag inte får äta en kaka. Den logiska rösten resonerar med den "Lilla rösten" och säger att en kaka innebär mycket träning. Den "Lilla rösten" är smart och vet att jag älskar att träna och lyckas lura den logiska rösten att jag kan träna hur mycket som helst EFTER kakan. Men efter kakan är jag trött och vill ha fler kakor och inte orkar jag gå och träna.

Dumma dumma hjärna.

Iallafall när det gäller utväxt. Att färga håret chokladbrunt och sedan se att 1 cm utväxt innebär att håret ser ut att sväva ovan för hjässan är inte ok. heller lite mörkare utväxt så man kan låtsas vara cool grunge. Imorgon ska jag iväg till Salong Aqua i Karlstad och se vad de kan göra åt min mörka trasselboll till hår. Kanske något sånt här?




Kate Hudson har gjort snygga slingor men hittar ingen bild på det så vi får nöja oss med Ke$ha.

Det vill säga lite lätt störd i huvudet med dålig självkänsla och
kroppsfixerad. Går nog över om jag sover en stund.

Mer om Heidi HÄR.

Efter en skum Göteborgsweekend och en natt på jobbet är jag äntligen hemma.
Funderar på etik & moral, fast jag borde sova.

När jag var hemma hos min vän i Göteborg hittade jag en broschyr som pryddes av min väns söta ansikte.
Öppnade och läste om hur Mohammed och Buddah är skit och hur man räddar sig själv och andra människor till himmelen genom att skänka pengar och bli en "understödjare". Blev illa till mods. Jag vet att hon är kristen men inte att hon är lagd så extremt mycket åt det hållet.

Helst av allt skulle jag vilja, min vana trogen, vara den Fröken Brutalt ärlig som jag brukar vara. Och frågat henne vad det är för skit hon håller på med och sagt att det här är inget jag står för. Göra ett "statement".
Istället svalde jag alla mina arga ord och la undan broschyren och låtsades att jag aldrig sett vad som stod i den.

Halleluja Gud är god?