Ett brev från Filipstad.
Idag fick jag ett brev från Filipstad. Det var ungefär två dagar sedan som jag belåtet sa att det nu gått över ett halvår sedan vi lämnade den hålan och att vi aldrig behöver ha med den efterblivna inavelsstaden att göra igen. Det är sant som de säger, hur man än vänder sig så har man rumpan bak.
Grillat!
Skam
Måndagmorgon- ett smakprov.
Jag är så nära sömnen nu att det känns som att jag begår ett brott mot min existens med att hålla mig vaken.
Ögonen är nära att ploppa ut. Vill så gärna låta ögonlocken falla.
Nollfyrafemtio ringde klockan imorse och jag masade mig in i badrummet för att försöka se mer levande än död ut. Det gick så där kan jag konstatera nu i efterhand. Sedan bar det iväg på en enslig hundpromenad läng en kolsvart slingrande väg, jag iklädd en "sådan-där-gulreflex-jacka-som-vägarbetare-har" och hunden i reflexkoppel och en hystersikt "epeleppsi-varnings-blinkande"-lampa i halsbandet. Trotts våra vackra och mycket väl synliga munderingar så blev nästan påkörda. Jag jublade inombords när hunden uträttat sina behov så att vi kunde bege oss hemåt. Väl hemma igen kokade jag kaffe och dukade fram frukost och försökte väcka liv i sambon.
Det blev en jäkligt fattig frukost med ett stektägg på torr knäckemacka, några matskedar fil med kanel och en kopp kaffe med mjölk. Medan sambon irrade runt nyvaken,gick jag och satte på på bilen och skrapade rutorna.
Sambon körde mig till närmaste T-bane station (ca 50 min hemifrån) och under tiden pratade vi om flummiga lejondrömmar och nynnade lite visor. Väl framme vid universitet slutade tyvärr koffeinet att verka och här sitter jag nu i min halvdvala och invänatr dagensföreläsning om "Komperativ statsrätt".
Lunchlåda-Tisdag
Oh yeah baby, sexy sallad!
Tonfisk (499 kr H&M)
Advokado (ärvd)
Majs (köpt i Japan)
Rödlök (89 kr Lindex)
Ägg (675 kr Acne)
Ruccolablad (Lånat av killen)
Peppar (34 kr Ica)
Detta ska jag förhoppningsvis trycka i mig imorgon innan föreläsningen.
Jag är inte gjord för dessa dar
När jag inte rör på mig. När jag sitter alldeles stilla och tittar i mina böcker med ångest inför tentorna som denna vecka ploppar upp som äckligt uppsvälda saftigtröda finnar. Så jag sitter här hemma och jobbar på en kommande fettma, för att sedan åka till skolan, för att skriva tenta såklart, och efteråt höra mina klasskamrater tävla om vem som väger närmast 40 kilo/springer snabbast/bär tyngst/tränar mest osv.
Vet inte men det känns som om det är läge för en förändring. Åtminstone en liten än. För jag har aldrig kännt mig så som jag gjorde när jag skrev tentan igår. Jag visste och kände att jag kunde alla svaren, att det var en lätt match. Att det bara skulle vara att kasta fram lite pargarfer, praxis för att sedan resonera mig till högsta vinst.
Men inget hände. Jag satt där i tentasalen bland 260 flitigt skirvande studenter och tänkte: "Jag vet ju det här. Varför skriver jag inget?". Krafsade till slut ner några oläsbara kråkor och såg klockan ticka iväg tre timmar på mindre än en kvart. I den takten jag dansade den tentan skulle jag behövt ett dygn för att ens se horisonten.
Begraver yxan.
Med andra ord jag har behandlat Mammas Nya (sedan 16 år) Kille som en alldeles vanlig människa och dessutom creddat denna männsika för att han älskar min mor. Det är jävligt storsint av mig, bara så att ni vet. Han blev något paff när jag helt sonika bytte ton mot honom och låtsades att 16 år av ilande hat från mitt håll nu är ett minne blott. För det är det också. Så var det med den saken.
No man is an island
“No man is an island entire of itself; every man
is a piece of the continent, a part of the main;
if a clod be washed away by the sea, Europe
is the less, as well as if a promontory were, as
well as any manner of thy friends or of thine
own were; any man's death diminishes me,
because I am involved in mankind.
And therefore never send to know for whom
the bell tolls; it tolls for thee.”
- John Donne
Varje människa är en ö, och varje liv ett liv i ensamhet.
Jag har lånat titeln av en artikel av J M Coetzee publicerad
och översatt av DN. Han skriver om "Robinson Crusoe" av
Daniel Defoe. Det är en lång text som jag inte riktigt har tid
eller ork att sätta mig in i just nu, kanske "en annan dag",
men titeln är bra och fin. Det är poesi.
Egentligen söker jag efter John Donnes dikt
"No man is an Island".
Det får mig att tänka på Will i boken
(och filmen med samma namn) "Om en pojke"
när Will påstår att han är party-party ön Ibiza.
Det jag försöker säga är väl att jag de senaste veckorna
känt mig lite strandsatt och bortglömd
i mitt snölandskap här ute i ödemarken.
